index

Du frågar: "Varför skall Tavastvägen 33 aldrig dö?" . Jo - kampen för ett bättre samhälle skall alltid fortsätta.
KÖP BOKEN. Pris 30 € + frakt Hårda pärmar 108 sidor, 134 foton, många gamla.

Till Salu i
Akademiska bokhandeln,
Helsingfors stadsmuseums butik,
Luckan i Kyrkslätt,
Eller från mig: mabon@dlc.fi.

Några intellektuella vänner har tyckt mycket om boken.
Det här är en ganska märklig bok. Jag skriver på mitt eget sätt.
Boken betonar sammanhangen, känslorna. Allt är sant.

Litet om innehållet
Sammanhang - världen omkring: 1935 - 1955. Sörnäs. Den närmaste omgivningen. Gården.
Sammanhang - förfädrens kamp och ädla mål.Pappa och mamma finner varandra.
Bostaden som möjlighet: 1910-1955 uppstod allt: Radio, turism, elspisar.
Jag guidar dig genom bostaden.
Livet på Tavastvägen 33: En helt vanlig dag. Krig. I Jyväskylä under vinterkriget. Sverigeparentesen.
Huset rivs.
Resultat av Tavastvägen 33: Mitt sätt att leva. Jag försöker förbättra världen. Framtiden.

"Jag har funnits.
Du kanske hittade den här boken.
Och jag skriver om en tid, 1935 - 1955,
för länge sedan då jag också fanns
och mina närmaste fanns. "

"När jag skriver den här boken, kan du se in i mitt djupaste själsliv,
medan jag ingenting vet om dig."
" Samtidigt är det här ett dokument över kanske den viktigaste perioden
i mänsklighetens historia sedd nerifrån ett barns perspektiv. "
"Allt är känslor. Kvaliteten i en logisk tanke är den känsla den ger.
Kanske någon kan förstå vad som skett och sker efter att ha läst min text."
"Farfar Calixtus var helt vild i sin kamp för dessa saker
och hade möjlighet att som präst predika upplysning.
Pappa Birger gjorde så gott han kunde. Han var en god människa.
Möjligheterna kommer inte till alla, men som läkare hjälpte han väldigt många.
Han hade förhoppningar på mig, som han inte någonsin satte till ord.
Och samma självständiga livsföring visade mormors mor Agrafena där hon ensam, utkastad ur bygemenskapen, fostrade fyra barn och satte dem i svensk skola i St. Petersburg.
Då andra skrivit om arbetarklassens kamp i Finland ser jag tydligt en kamp hos ett spirande intellektuellt samhällsskikt."

"Till det fantastiska i sammanhanget hör att de haft så väldigt olika utgångspunkter. Fritänkandet, friheten kan ha många ansikten."

" En dröm.
Världen har förändrats. Stora mängder människor av många slag och brokigt klädda går på gatan. Futuristiska bilar i en väldig trafik som för oväsen. Men huset står kvar - fallfärdigt, vanskött, omgivet av skyddsplank. Jag tar mig in i trappan. Allt är bekant. Men nu är det smutsigt och dammigt - orört i många tiotals år. Med vana steg går jag upp två höga våningar, passerar balkongen. Där uppe, svindlande högt uppe i ett enormt trapprum som inte borde hållas ihop kommer jag till vår kära ytterdörr.
I min nyckelknippa har jag många okända nycklar. Jag provar och provar. Och till slut passar en nyckel. Allt är så spännande. Jag nästan svimmar av upphetsning. Här har jag levat sedan jag var en vecka gammal, upplevat två krig och längtat och längtat tillbaka. Vad skall jag se? Vad skall jag faktiskt se? Den inre dörren går upp. Oh! Allt är så bekant. Tamburen är mörk, men får litet ljus från matsalen.
Jag går in. Möblerna är borta. Det är rysligt dammigt. 1935 såg jag det här för första gången. Det är så bekant, så bekant. Jag går in och vänder till vänster, där är korridoren till mellantamburen. Härifrån är den långa korridoren rakt fram och tre dörrar. Köksdörren är öppen och diskbordet syns hit. Det är kvar. Till höger är pappas och mammas sovrum. Jag går in dit. På den fina korkmattan syns ännu avtrycken av möblerna. Jag ser mig själv. Varje detalj här har skapat mig. Jag är detta hus. De mycket stora och höga fönstren är hela mot den upplysta gatan. Här inne är det så tyst, så tyst..... "

MIN HUSTRUS SYSTER MARIA HÖRDE OM DRÖMMEN OCH BAD MIG SKRIVA BOKEN

"Det fanns - detta mitt landskap.
Där var det alltid tryggt.
Där hördes inte världens galna verklighet.
För mig finns det alltid kvar. "

" Åren var 1935 - 1955. Halva Europa smulades sönder i kriget. Vansinniga, maktlystna människor drivna av idéer om framtiden massmördade varandra i Tyskland och Sovjetunionen. Skulle allas rop på hjälp ha hörts på en gång så skulle skriet ekat längs gatorna i Sörnäs. Dessa smutsiga gator mellan mörka tegelfasader. Galenskapen nådde också Finland och landet gick med i krig två gånger."

"I Helsingfors finns arbetarstadsdelen Sörnäs. I denna stadsdel fanns ett hus på Tavastvägen 33. I det huset bodde Saga och Birger Bondestam. De hade tre pojkar Mårten och Sixten och senare även Sören. Historien börjar 1935... "

"...så sken vid horisonten en vision om en ny värld, en härlig, fantastik annorlunda värld, där alla skulle ha det bra, där inget ont fanns där människan skulle vara stark, stor, rik och frisk. "

"Morfar Otto Strömbergs släkt härstammar från Lill-Stubbas i Friggesby på Porkala udd.
Otto kunde svordomen "Dunder und Kanonen". "
"På bilderna Lill-Stubbas i Friggesby sådant det var ungefär år 2000. Allt var så förfallet att huset endast höll att fotograferas. På bilden nere till höger syns en av de tre ugnarna för spritdestillation. Ugnarna eldades utifrån. På backen till vänster om huset stack en av destillationsapparaterna ännu upp ur marken. "

"De var kronolotsar och som sådana undantagna skatt. Men de var mycket fattiga. Man hade inhysingar som man fick betalt för. Ännu i dag verkar friggesbyborna ha en säregen frihetslängtan undan myndigheter. Litet som Asterix by i serietidningarna stod utanför romarnas makt."

"Säger Friggesby något? Frigga är en germansk fruktbarhetsgudinna. Hon har mycket gamla anor och förekommer även i Veda-böckerna i Indien. Kristendomen förfärades över henne och fredag var tillägnad henne. I Friggesby finns Friggaberget, ett stort berg. Min bror fann ut att det varit sed i
släkten att inte döpa flickebarn, bara pojkar. Och man har sänt flickor till bordell på Sveaborg. En av dem gifte sig med en rysk officer. Kan Friggakulten ha levt kvar till våra dagar? "

Senare har jag lärt mig att många flickor i Friggesby från fattiga hem sändes till bordeller. Värt en avhandling. De borde få ett monument och aldrig glömmas. De är ändå mina släktingar.

"På morgonen for min hustru till mamma. Då låg hon död. Hon hade suttit vid köksbordet just så som vi hade suttit tillsammans och diskuterat i många år. Så hade hon tagit sömnmedlet, som man inte mera får köpa. Burken låg kvar på bordet." Det var också hennes födelsedag.

"Nu 2013 verkar det som om ett nytt tidevarv skulle vara i antågande. Perioden 1960 till 2015 kan beskrivas som en enhetlig period. Efter 2015 infinner sig något annat. Naturkatastroferna tilltar.
Möjligheterna för en bra ekonomi i världen försvinner. TV och datorspel har förändrat människorna till något annat, hårt, egoistiskt utan empati eller ansvar. Människan sådan vi beundrat henne
försvinner och kvar blir monster? "

Boken är också en studie i hur verkligheten in i minsta
detalj kan sparas i en människas hjärna.
För dig som läser det här, är det inte en enorm sak, men när jag ser
bilden framför mig ÄR JAG FULLT TILLBAKS I MATSALEN
SOM BILDEN VISAR. När jag kom hem kunde jag öppna dörren
till matsalen och ha framför mig exakt den här synen.

Alla känslorna har sparats. Förväntningarna om vad som
skall ske här näst är helt verkliga. Jag kan försöka ta i
matbordet på bilden, men det är bara en bild. Jag kan höra
ljuden såsom de var. Ute viner snöstormen och gatulampan
gungar.
Sen håller jag i mig. De som betydde så mycket och som
rörde sig i rummet - de är alla döda. Ingen kommer in från
dörren till vänster med några glada uttryck.

VAD ÄR VERKLIGHETEN?
Upplevelsen av verkligheten "just nu" är inte mera intensiv
och full av detaljer än upplevelsen av bildens verklighet
"för 68 år sedan". Det är tom. möjligt för mig att "i dag" finna
detaljer jag "för 68 år sedan " missade. Jag kan allså leva
den verkligheten ensam en gång till och även aktivt leva i den.